En nybliven 7-åring 

Idag var äntligen  den stora dagen Nellie väntat så länge på. Äntligen var det hennes tur att fylla år 😀 Grattis till vår fina nyblivna 7-åring ❤️

Nellie och jag gjorde tårtan efter skolan och hon dekorerade den själv med lite tips och råd från Älva 🙂


Allt skulle få plats på tårtan. Olika sorters strössel, godis och så klart hennes namn och år skrivna med chokladbokstäver och siffror 😉


Vi kalasade efter middagen och tårtan fick väl godkänt av alla, framförallt David


Han hade fullt upp med att först äta strössel som såg ut som små rosa pärlor för de var visst riktigt goda tyckte han 😉

Nellie hade önskat sig pyssel och 200kr i present. Vi har ingen aning om varför just 200kr men det har hon sagt länge så klart att hon fick sina 200kr 😀 Och pyssel.


Olika sorters pärlor


En tröja och en Anna-klänning 


Glad tjej ❤️

I morgon kör vi kalas för Nellie och Thor och deras kompisar 🙂 

Jag måste visa vilken fin mössa Alice har sytt på slöjden! Den gav hon till Lilja som blev jätteglad 🙂


Älskar de glada färgerna!

Måste visa våra tokungar som lekte skyltdockor härom kvällen när vi var till Gränby C 


Älskar deras tokigheter ❤️

Jag och Carola ( som vi råkade möta där ) skrattade gott åt de 😀 

Idag har flera av barnen packat undan alla sina kläder som inte behövs innan flytten. Alice är väldigt drivande och får fart på sina syskon 😉 Vi fortsätter imorgon efter kalaset har hon bestämt. Hon skulle bli en utmärkt lagledare vår Alice 😉

Nu är det bäst att lägga sig så man orkar med allt stoj imorgon.

Kram ❤️

Mammor får inte vara sjuka

Hej. Jag har sakta blivit piggare idag men jösses så sänkt jag var igår eftermiddag/kväll. Vaknade med huvudvärk och hade en stressig dag så jag bara körde på. Hämtade Linnea på förmiddagen för att sen packa så mycket jag bara hann. Kände mig matt och svag i kroppen men körde på. Barnen kom hem och innan middagen körde jag tillbaka Linnea för att sen stressa hem och laga middag. Hann precis hem så ringde Peter och behövde hämtning från Märsta då hans bil behövde akutlagas. Gav Selina instruktioner om middagen så att hon kunde laga den och for iväg med de små. Mådde skit men det var bara att ignorera det. Hann nästan till Knivsta när P ringde igen och sa att jag inte behövde komma då han hade lyckats få en lånebil. Skitbra men suck för min egen del. Hann precis hem när Benny skulle hämtas från konfan. Barnen hade ätit och jag kastade mig utmattad i sängen och där blev jag liggandes halvt död resten av kvällen. De småbarnen har dock svårt att acceptera att mamma ligger och sover så blev väckt stup i kvarten när de ville det ena och det andra. 

Jag hade så ont i kroppen och frös och svettades i omgångar och hade ont/kramper i magen. Usch så eländig jag kände mig igår 🙁

Hasade mig upp som vanligt i morse för att få iväg ungarna. Huset var som ett smärre bombnedslag slagit ner kvällen innan 🙁 Hur svårt kan det vara att plocka i ordning lite innan man lägger sig…? Jag stökade av det värsta medans jag gjorde frukost och var helt slut efter 10 min. Noll krafter. Barnen är jättegulliga när de märker att man är dålig. Inget tjat behövdes på morgonen och de tjafsade inte ens med varandra 😉 Jag låg på vardagsrumsgolvet och Oliver kom och la en filt över mig ❤️ 

Sakta men säkert har jag fått tillbaka lite ork. Har packat lite och tagit itu med tvätt m.m. Jag tror att jag fått magkatarr. Kramperna i magen känns som sist jag hade besvär av det. Jag mår inte illa eller nåt utan det är bara onda kramper i magen under bröstkorgen. Inte konstigt i så fall…

Det är dock kanska lustigt att man som mamma aldrig kan vara riktigt sjuk. Hur dålig man än är så förväntas man ändå att klara av vissa saker. Att lägga sig och vila är inget som är så enkelt som det borde vara. Jag är sällan så sjuk att jag däckar som igår. Kanske max en gång om året. Så när jag gör det då borde familjen fatta att nu är jag dålig. Tycker jag. Tyvärr så är det inte så lätt har jag erfarit genom åren 🙁 När P har varit sjuk eller bara trött och behövt vila så har jag alltid sett till att inget barn stör honom. Det funkar inte riktigt lika bra åt båda hållen…. Jag förväntas klara av att fixa barnen dagen efter utan ens en frågan hur jag mår… Vilket jag har klarat av 99% av fallen men då oftast tack vare ren jävla vilja och envishet. Frågan är bara…är män blinda som inte ser när mamman behöver extra hjälp eller tror de att mammor är superwomen som fixar allt oavsett? Eller måste man bara helt enkelt vara extremt övertydlig med de ” Jag är verkligen jättedålig nu typ halvdöd och behöver få sova och gärna hjälp med barn och hem tills jag mår bättre ” ….? 

Nu ska jag sova och samla på mig mera krafter. Imorgon fyller en av ungarna år och jag har inte hunnit köpa present eller tårtsaker så det blir ännu en hektisk dag 😉

Tusen tack för era krya på-hälsningar ❤️

Det blir lite lugnare takt efter flytten och allt 🙂

Kram ❤️

PS. Vill förtydliga om att Peter har alltid varit väldigt duktig med att hjälpa till i hemmet på alla vis 😉 Det är bara just när jag är sjuk så verkar det inte riktigt tas på allvar. Jag tycker att det borde räcka med när jag säger att jag mår riktigt dåligt men jag borde kanske ha lärt mig att vara övertydlig 😉 

Sjuk 

Som inte det räckte med allt som finns kring mig nu så har jag blivit sjuk också. Jag som aldrig är sjuk 😒

Återkommer när jag mår bättre.

Kram ❤️

Kärlek till er ❤️

Alltså jag är helt överväldigad över era kommentarer till förra inlägget! Tack från djupet av mitt hjärta ❤️

Linnea har också läst de och även om hon just nu har lite svårt att ta till sig de så vet jag att hon kommer att komma ihåg allt fint ni har skrivit och att det har en positiv verkan för henne i längden. 

Linnea har haft permission över dagarna nu under helgen och hon har fått gå i stan ( Uppsala ) och även fått shoppa lite 🙂 Små steg framåt till ett bättre mående. Till veckan får hon komma hem även över natten och förhoppningsvis är hon hemma heltid inom kort. Älskade bräckliga och ändå så starka dotter ❤️


Hon lägger mycket tid på att skapa just nu. Hon har målat mängder med känslosamma och vackra teckningar som jag ska fråga om jag får visa er senare. Hon är så begåvad ❤️

Idag har vi varit ute mycket och försökt ta vara på solen även om det var kallt i blåsten.



David blev ledsen över någonting och snabbt var Nellie där för att trösta 😀


En leksakstelefon som tröst


Och en systerlig kram på det ❤️



Älskar när naturen börjar blomma ut. Vårblommor som tittar fram och knopparna på träden och buskarna. Naturen vaknar från vintervilan 😉
Hittade årets flesta vitsippor 

Och så hittade jag nya foton i min mobil tagna av Alice 😉

Lilja ❤️

Ibland är det livat värre här hemma. Barnen kan reta gallfeber på varandra och även mig men så stannar jag upp och känner mig verkligen så otroligt rik! Vilken fantastisk rikedom och stor kärleksgåva jag har hemma. Skulle inte byta ut mitt liv för någonting i världen ❤️

❤️ Älskade älskade barn ❤️

Imorgon ska min bil in på lagning igen. Den blev inte helt klar i fredags så jag tog hem bilen över helgen då vi skulle åka och kika på huset 😉 

Tack och lov så får jag hjälp av Carola så att jag kommer hem från Uppsala. Hon hjälpte mig även i fredags och stannade kvar med Jamie som lekte runt med Thor, Nellie och Älva 🙂 Goda vänner växer inte på träd och jag är så jäkla glad att jag har Carola i mitt liv som en av mina väldigt nära och kära ❤️ 


Huset från håll 😉

Nu är det bäst att jag försöker få plats i min säng bland 3 barn som sover där …

Kram ❤️

Däck och psykisk ohälsa 

Som jag skrev innan så är det liiite mycket nu, typ med det mesta. Flytten går om två veckor och jag har knappt packat ett skit ännu då viktigare saker har kommit ivägen. Skitbilsproblem som kommit allt annat än lägligt dvs värsta tänkbara timingen ever. Och alla oförutsedda kostnader med det hade jag inte behövt just nu när själva flytten kommer ju kosta lite extra. Blä

Så när jag var och skulle byta däcken var det som att få en käftsmäll med ytterligare en fet oförutsedd utgift som inte kunde väntas med. Allt på en gång liksom, why not. Men för den skull så prutar jag inte på kvaliteten på en viktig sak som bildäck. Jag sa att jag ville ha bra däck som inte skulle ruinera mig totalt. Fick då tips om däcken jag köpte…. de var bra, det fanns budjet-varianter som var billigare och så klart mycket dyrare däck också. Jag litade på killen som jobbar med däck och tog de han rekommenderade trots att det sved hård i min redan ansträngda plånbok 😉

Visst hade jag kunnat tacka för mig och åkt runt till andra ställen för att se flera alternativ men orka liksom. Jag behövde ju byta däck pronto och var på plats. Och tid att jaga billigare bra däck fanns inte även om jag hade kunnat trolla på nåt vis. 

Det svider fortfarande i min tomma plånbok men jag är ändå nöjd med att ha nya bra däck till bilen 🙂

Idag har jag lämnat in bilen till verkstaden för att fixa de 5 tvåorna den fick på besiktningen. Ett surt måste om jag ska ha nåt att åka i. Snart har jag lagt lika mycket pengar på bilen som summan jag köpte den för ….. känns väl si så där…. 

så snälla snälla ni alla där uppe som man ber till….. Låt mig få slippa mera bilbekymmer och har ni lust så kan ni kanske se till att någon ”råkar” lämna en bra minibuss till mig bara så där. 

🙏 Tack 🙏

Det har kommenterats en hel del ang Linnea. Och jag har inte riktigt vetat hur jag skulle bemöta det då jag vet att gör jag det som Linnea vill att jag ska göra så blir det en del skit från en del av er. Tyvärr. 

Linnea är snart 18år och en väldigt klok ung kvinna. I denna fråga framförallt!

Hon har haft sina upp och nedgångar under ett antal år + ätstörning på det. Hon har aldrig någonsin skämts för det och hon har öppet pratat om det. 

En del av er tycker att det lilla lilla jag skrivit om Linnea och att hon är inlagd är hemskt gjort av mig som bla utnyttjar mitt barns mående för bloggens skull and so on. 

Först så vill jag säga att jag får inte betalt per klick utan har ett fast lön som inte påverkas av att det en kort period är flera som läser bloggen. Jag skulle behöva höja besökarstatistiken med ganska så många tusen nya läsare som dessutom stannade kvar även efteråt för att kunna begära en höjning av lönen 😉 

Jag respekterar er som tycker olikt mig men jag känner framförallt att varför ska man inte kunna skriva om psykisk ohälsa? Det är väldigt vanligt hos unga idag och är väl jättebra om man kan få bort den där skam-stämpeln som finns när det handlar om psykisk ohälsa. 

För det är inte skamligt!

Självklart vet Linnea om allt jag skriver när det handlar om henne! Jag skulle aldrig göra det utan hennes tillstånd. Aldrig! 

Hon sa för flera dagar sedan till mig att jag kunde förklara för er vad som händer kring henne men jag har avvaktat. Ju längre jag har väntat och varit orolig och rädd över hur responsen kommer att bli ( då en del av er anser att jag gör så fel ) desto mer har jag också kännt att jag sviker min dotter om jag inte lyssnar på hennes vilja att berätta. Att vara tyst mot hennes vilja är som att göra det skamligt för henne. Inte för att jag personligen har problem med att vara öppen om detta utan för att jag är rädd för era kommentarer! 

Helt sjukt att man år 2017 ska känna så ang psykisk ohälsa. 
En läsare, L skrev så klockrent om detta tycker jag: 
…..Jag tycker inte det är fel att prata om psykisk ohälsa, allt från depression/ångest, till ätstörningar till personlighetsstörningar, autism osv.

Det är dags att belysa och visa att man inte är en sämre människa och att man inte ska behöva skämmas över det.

Som en del av er skrev, känner jag en skrämmande attityd att man ska hyschhysch allt som rör detta problem. Hur tror ni barn känner då?

Man behöver veta att man inte är ensam och inte behöver skämmas över det. Man ska utan skam och osäkerhet kunna säga att jag har dessa problem och bli mottagen som vem som helst. Det är vuxna som dömer och är dömande. Barn som lär sig från början att alla är olika och att man kan vara och ha olika problem är dom som inte ser det som nått konstigt.

VI ska prata om detta. Det är fult att som vuxen anse att det är okey att skriva om en bruten arm men inte om en psykisk sjukdom. Ni gör ju det här till något skamfullt. Så många barn som mår dåligt idag och det ska det pratas tyst om. Det finns 12 åringar och yngre än så som tar livet av sig för att man inte får må dåligt. Ju mer man pratar öppet om det, ju lättare blir det att leva med psykisk ohälsa, vad det än är.

Vill Mirka prata om det, och Linnéa med är det så starkt och strongt av dom och jag kan inte annat än stå helt bakom deras beslut. Det kan rädda liv.

Är det inte dags att man accepterar och tolererar varandra och att fler kan ha rätt än en och att det finns fler rätt än ett rätt.

Väldigt kloka ord av dig L ❤️

Som jag skrev så skäms inte Linnea för sin psykiska ohälsa och nu är hon dessutom glad över att äntligen fått svar på allt. Äntligen har hon fått bekräftat att hon har en diagnos som hon har länge misstänkt. Äntligen har hon ( och även vi ) fått svar och även lärdom och hjälpmedel som kommer att hjälpa henne i framtiden. 

Hon behövde bli riktigt dålig för att få den hjälp hon har länge velat ha och det går framåt. 

Linnea kommer inte släppas vind för våg utan vi har stort förtroende och är tacksamma över den hjälp vi får från de läkare och övrig personal som är inblandade.

Jag känner igen mig själv en del i hennes mående då jag själv kämpade mot massa i sen tonår. Skillnaden är att jag pratade aldrig om det med någon. Aldrig att jag hade vågat göra det. Inte ens när jag blev tvångsintagen över en helg efter ett försök att avsluta mitt liv. Inte ett ord sa jag där och då och jag fick åka hem för att sedan ha kontakt med bup. Ett besök där jag bara reste på mig efter 10 min och gick ut. Satt aldrig min fot in där igen. Jag önskar att jag hade vågat öppna mig lite. Det hade nog besparat mig en hel del jobbigt under resten av tonårstiden. Bara jag inte hade skämts över hur jag kände mig och mådde. 

Jag tror helt ärligt inte att det kan komma någonting dåligt ur att man vågar öppet prata om psykisk ohälsa osv. Vågar man prata om det så ökar också chanserna att få den hjälp man behöver och även förståelse från folk runt om en innan det kanske är försent. 

Linnea – Vi älskar dig precis som du är och kommer alltid att finnas för dig och stötta dig i allt ❤️

Avslutningsvis: 

Du som väljer att kommentera det här inlägget, fundera en extra gång på ditt svar innan du trycker på ”send”. Att såra människor vinner man aldrig något på.

Kram på er ❤️