Vecka 38, Ikea m.m

Idag har jag gått 37 fulla veckor! Det är nära nu…imorgon får vi förhoppningsvis veta exakt hur nära 😉 Jag har haft en hel del sammandragningar de senaste veckorna men idag har jag haft förvärkar hela eftermiddagen. Jag tror absolut inte att jag kommer att föda innan igångsättningen men jag hoppas på att det onda gör lite nytta som underlättar själva igångsättningen. Förhoppningen är att vara öppen så pass att det räcker med att spräcka hinnorna… Imorgon vet vi hur det ligger till down there 🙂

image

Dagens mage. Känner mig enorm…eller rättare sagt så är jag enorm. Jag är så svullen i ansiktet att ögonen försvinner nästan…. 😀

Benny och Victor åkte till Torstuna i fredags och har varit där till idag. Igår tog vi en tur till Ikea för att köpa lite ramar, nya glas och några lampor. Vi tittade på soffor då vi har ett tag nu varit sugna på nya och hittade en modell som båda fastnade för. Vi har varit inne på en hörnsoffa och det vi hittade var en 3:a och en 2:a så nu suger vi lite på den karamellen och tittar runt på andra ställen innan vi beslutar oss. Det finns en del nät-sidor som har bra priser på fina hörnsoffor men jag vette fasiken om man törs beställa utan att ha provsuttit soffan? Har någon av er beställt så och blev ni nöjda?

Idag försökte jag vila så gott det gick på eftermiddagen när Peter var iväg och hämtade killarna. Tacka vet jag en Bamse-film…den höll småttingarnas intresse och efter filmen ville de se reprisen av FA 🙂
Nu ska jag slappa en stund till tv:n …

Kramis 💜

Barnmorske besök

Jag var uppe syndigt tidigt imorse….i alla fall kändes det så när jag klev upp kl. 6.30. Väckte barnen strax efter kl. 8 och dukade fram frukost till dem innan jag och en nyvaken Lilja åkte till barnmorskan.
Besöket gick bra. Om ca. 3 veckor¬† ( när¬† jag är 37 fulla veckor ) får jag komma på ett igångsättningsamtal och bm tyckte att jag borde få tid för förlossningen veckan efter det. Alla prover var bra som de brukar och hb hade till och med gått upp lite sen sist 🙂 Efter att bm hade klämt och kännt på magen sa hon att det blir nog en stor bebis. Har själv haft mina aningar om att det kan nog bli en pojk i Thors storlek. Alltså när Thor var nyfödd 😉 Han föddes i v. 38+2 och vägde 3800 g….vår största bebis.
Lilja blev aldrig fixerad och låg väldigt högt uppe med huvudet i bäckenen. Därför behövde jag få först värkstimulerande innan de ville ta vattnet. Lillebror ligger ruckbar och långt nere med huvudet med tanke på vilken vecka jag är i. Inte konstigt att jag känt av mera tryck och haft mera sammandragningar 😉
Bara han vill stanna kvar tills det är dax.

image

Dagens mage v. 34+1
Det är inte konstigt att jag känner mig enormt tung 😀 Fick lov att väga mig idag också…..hualigen…. +26kg !!

Kramis

Moderkaksprov

Det blev lite stressigt på morgonen och vi kom iväg lite sent. Jennifer följde med för att sitta utanför med Lilja under provtagningen och Kevin masade sig snällt upp för att passa sina småsyskon.

Fick komma in direkt och ta ett blodprov och sen kom läkaren och körde igång.

image

Jennifer tog massa foton på Lilja under tiden 😉

Först kollade läkaren med ultraljud att allting såg bra ut och att graviditetslängden stämde vilket det gjorde. Jag blev väldigt lättad av att se bebisen röra på sig och må bra. Innan Lilja hade jag ju ett MA ( missed abortion ) som upptäcktes när jag skulle göra moderkaksprovet…..

Tydligen så låg moderkakan lite knasigt till nu så hon varnade mig om att det kunde göra lite extraont på mig. Nervös jag blev då. Själva provtagningen tar ca. 10 sekunder och det gick bara bra och gjorde inte ont alls. Tyvärr så hade hon inte fått med tillräckligt med prover så det fick bli ett nytt stick. Även det gick bra och läkaren blev nöjd 🙂 Hon frågade om vi ville veta könet och det ville vi ju så även det kommer att komma i provsvaret inom 2 veckor 😉

image

Idag har jag order om att ta det lugnt. Inte städa, jaga barn m.m så idag kommer jag på sin höjd att pilla mig i naveln¬† ( måste ju ta läkarens ord på största allvar ).

Många av er har frågat mig bla varför tar jag ett moderkaksprov och vad skulle vi göra om den visar att barnet har Downs syndrom…..

Först och främst så är det ju så att alla gravida kvinnor erbjuds att göra antingen KUB, FVP eller moderkaksprov pga att riskerna för kromosonavvikelser ökar med kvinnans ålder. Jag har alltid tackat ja till erbjudandet och ju äldre jag har varit desto större skäl till att tacka ja tycker jag. KUB har jag aldrig gjort då det baseras på statistik m.m. Och för man låga siffror så blir det ett FVP i alla fall. Jag går hellre direkt och gör själva provet som ger mera korrekta svar. De kromoson-avvikelserna som tittas på är Trisomi 13, Trisomi 18 och Trisomi 21. De kollar inte enbart Downs syndrom ( trisomi 21 ) vilket vissa verkar tro. Trisomi 13 och 18 är stora avvikelser där ytterst få barn lever efter 1-års åldern. De flesta dör i magen eller efter födseln.

Så vad skulle vi göra om de hittar någon avvikelse? En fråga som är omöjlig att svara på innan man står iför det faktumet. Vid svåra avvikelser där man med stor sannolikhet vet att bebisen inte kommer att klara sig skulle jag välja att avsluta graviditeten direkt…så mycket vet jag i alla fall. Men huvudsakligen så vill jag veta för att kunna förbereda mig inför framtiden. Jag är hellre lite förberedd vid bebisens födsel än att få det som en chock. Ett barn med Downs syndrom kan ha väldigt varierande och olika graders symptom vilket är svårt att se innan bebisen är född. Att vara förberedd är viktigt för mig. Många tror att bara för att man gör tex moderkaksprovet så kommer man automatiskt skulle ta bort ett barn om proverna visar något fel. Jag tror dock att många kvinnor tänker som mig – de vill veta för att kunna förbereda sig. Och oavsett hur alla tänker kring detta så är det varje kvinnans eget beslut att göra det som de anser vara bäst för de själva 😉

Nu ska jag försöka hitta lite svalka någonstans för fy fasiken vad jag känner mig klibbig 😀

Kram kram ‚ô•

Igångsättning?

Många undrar (och kommer säkert fortsätta undra) varför jag sätts igång med förlossningen så jag tänkte ge ett svar så här istället:-)

Jag väljer att få en igångsättning först och främst för att bebisarna har haft en förmåga att komma ut i raketfart. Ca 40 minuter från första värken har det tagit de senaste 4-5 gångerna och då har jag ändå bara legat i en sjukhussäng och inte rört på mig. Skulle garanterat gå ännu fortare om jag var tvungen att vara uppe och gå:-D

Jag vill inte ha en scenario som ser ut så här:

*Jag får värkar och vi har ingen barnvakt eftersom Emmelie bor i Märsta och har inget körkort så då skulle Peter behöva hämta henne vilket är en resa på nästan 2 timmar innan de skulle vara tillbaka hemma och vi kunde åka till sjukhuset – Matematiken med tiden går inte ihop;-) Då skulle jag alltså behöva ringa ambulans och åka in själv och inte säkert att vi skulle hinna in äns då eftersom det är ca. 30min till sjukhuset.

*Jag får värkar när Peter jobbar och eftersom barnen har jullov så skulle alla vara hemma – Ingen barnvakt och ca. 40 minuter för Peter att komma hem = Föda hemma ensam¬†i barnens sällskap….

Nä, som ni kanske förstår så är det bäst för mig, bebisen och alla barnen att det blir en förlossning under struktur = Vi får ett datum för igångsättning, fixar hit barnvakt i god tid så barnen kan känna sig trygga och slippa se mamma i värkar och eventuellt föda framför näsan på de för säga vad man vill om att en förlossning är vacker mm så är den även blodig och kladdig och lite småäcklig speciellt i barns ögon;-) Jag kan känna mig trygg och slippa massa stress då jag vet att Peter kan följa med till förlossningen för den stöden behöver jag och jag vet att barnen har det bra hemma medans vi är inne och föder:-)

Sen ökar risken för större blödningar när man har fått många barn och även om jag inte har blött mycket alls förutom med Jennifer/Benny så finns dock risken där och har ökat med varje förlossning så det gör att jag absolut inte vill föda annanstans än på sjukan…

Jag har blivit igångsatt de 6 senaste gångerna och det har alltid gått utan några problem:-)

När jag fick ett bf datum till Elvan så sa jag först att vi chansar och kollar om vi kan bli igångsatta direkt efter nyår så att det blir en januaribebis men jag har ändrat mig på den punkten! Jag vågar inte ta den chansen även om jag mest troligt skulle gå över tiden så vet man aldrig….Så då får det bli en decemberbebis och igångsättningen blir nog mest troligt precis före jul …. fast det kan ju bli på mellandagarna också, man vet aldrig hur läkaren resonerar men det får vi veta när jag är i v.37:-)

 

Så, nu hoppas jag att ni som undrat har fått svar på era frågor;-)

Mvc-besök

Nellie är förkyld, lill-skruttan:-( Hon har vaknat ett par gånger under natten och kl. 5.30 ville hon absolut inte sova mera så det var bara snällt att kliva upp *gäsp*. Efter all morgonpyssel – väcka barnen, få iväg de större och senare lämna dagisbarnen, lite plock mm åkte jag och Nellie till Enköping. Vi hann in en snabbis till Maxi och handla innan det var dags för mitt mvc-besök kl.11.

Besöket gick ungefär som jag förväntat mig. Nellie var grinigare än vanligt och tyckte inte om att barnmorskan kom nära mig, hon hon protesterade högt och bestämt:-D Elvan har lagt sig med huvudet neråt som jag trodde men frågan är sen om hon blir kvar där;-) Både mitt blodtryck och hb har sjunkit vilket förklarar tröttheten som kommit och även yrseln. För 2 veckor sedan låg hb på 109 och nu hade den sjunkit till 101. Vi avvaktar och ser hur den ligger nästa gång om 2,5 vecka….

Nu sover Nellie så jag passar också på att få lite vila innan barnen ska hämtas;-)

Kram ‚ô•